Jag har drömt många underbara drömmar om att börja springa igen efter förlossningen. I alla drömmar har löpningen känts väldigt bra och lätt. Verkligheten är dock väldigt annorlunda. I tre veckor har jag joggat 3-4 gånger/vecka men fortfarande får jag kämpa för att orka jogga i 6min/km tempo och då är den längsta joggrundan 40 min. Jag undrar hela tiden när det ska släppa? Visserligen springer jag mest med barnvagnen och där kan jag inte förvänta mig att orka sprina fort men jag har även joggat med Markus då han dragit vagnen och inte ens då känns 6min/km som ett lätt tempo. Kanske måste jag springa lite intervaller för att det ska släppa men långsam jogg är det bästa för min kropp just nu och då förväntade jag mig att det skulle kännas lättare helt enkelt. Resultatet är att jag är besviken samtidigt som jag är överlycklig över att få springa igen.

Kors i taket, idag för tredje gången i Julias liv så fortsätter hon sova efter en barnvagnspromenad! Dvs. hon ligger kvar ute i vagnen och jag får en stund för mig själv. Överlag vill jag påstå att Julias sovvanor på dagen stör min träning väldigt mycket.  Innan jag fick barn så såg jag fram emot långa barnvagnspromenader, kunna styrketräna samt cykla på trainern när Julia sover och att ställa barnvagnen vid någon backe och få till backträning. Julia sover till och från på dagarna men…

- hon ogillar barnvagnen och brukar bara stå ut ca 40 min innan hon gallskriker (och gallskriket slutar aldrig)

- hon somnar ofta när jag ammar henne men då vaknar hon så fort jag lägger ner henne = jag måste sitta stilla i soffan för att få henne att fortsätta sova

- Om jag ligger och ammar brukar det betyda en längre sovstund men de flesta gångerna vaknar hon så fort jag går därifrån

- Julia kan även somna i bärselen men att lägga ner henne när hon somnat är bara att glömma.

Men frågar jag andra mammor om hur de sover på nätterna så har jag det bra ändå. Julia sover minst 6 timmar i sträck varje natt. Det normala är att vi (både hon och jag) somnar mellan kl 22-23, sover fram till kl 06 då hon får mat och sedan somnar vi om och går upp mellan 07-07:30. Idag chockade hon mig och sov ända till 08:45 (efter amningen vid kl 06). Så med andra ord sover jag minst lika mycket som innan Julia kom till världen :-)

Igår fyllde Julia 8 veckor så idag tyckte jag att det äntligen var dags.  Jag har väntat länge, senast jag sprang ett pass var i slutet av min semester…. Jag njöt, finns det någon bättre frihetskänsla än att få springa? De första minuterna kändes lite konstiga och jobbiga men efter en uppförsbacke efter 3-4 min så släppte det och efter det var joggen bara härlig. Jag tog en liten gåpaus vid den enda nerförsbacken men annars blev det 9 min jogg totalt. Det är också så jag har tänkt att börja, dvs mycket försiktigt.

Det tråkiga är att jag fick avbryta det efterföljande backpasset (jogg uppför, promenad nerför) då det gjorde ont i höger hälsena. Kan man verkligen få ont av 9 min jogg? I tisdags när jag tränade backe kände jag ingenting. Hoppas det släpper, nu blir det mera excentriska tåhävningar!

Förra veckans träning:

Mån: 56 min cykling på trainern

Tis: 38 min styrketräning

Ons: 80 min cykling utomhus

Tor: vila

Fre: 55 min längdskidor inkl. promenad t.o.r till spåret

Lör:  70 min längdskidor

Sön: vila (ofrivillig, hann inte med träningen)

Och jag har det verkligen lyxigt. Onsdagens, fredagens och lördagens träning kunde jag utföra medan mormor eller farmor var barnvakt. Det är inte alla som har det så förspänt så jag tackar och tar emot!

De senaste två veckorna har jag haft lite svårt att motivera mig emellanåt. En hygglig
form känns väldigt avlägsen, jag saknar löpningen och ibland är jag helt enkelt
för trött för att egentligen träna. Underbara lilla Julia suger energi från mig
även om jag har sovit ok på natten. För att råda bot på det hela har jag tre
väldigt tydliga målbilder för 2012:

• MTB-O SM: Förra året var jag i dålig form (gravid
  i vecka 16), detta år vill jag verkligen vara i cykelform och se hur det
  påverkar resultaten! Så varje cykelintervall jag kör eller vid varje backe som
  är jobbig så tänker jag på hur formen kändes i fjol och då blir jag motiverad.
  Det kanske inte går bra på SM i år men jag vill i alla fall skapa bästa möjliga
  förutsättning för mig själv!
• Multisport: Det är mindre än 4 månader kvar till
  min första multisport-start. Jag och Markus siktar in oss på Kolmården
  Adventure Race (kort klass), antingen som lag eller båda tävlandes i
  soloklassen. Tack kolmården för att ni ordnar en kort tävling med kajak!
• Lidingöloppet: De få gånger jag ställer mig på crosstrainern för att kompensera att jag inte springer så försöker jag tänka på Lidingö.... Varje gång jag joggar eller går uppför en backe tänker jag på
  Lidingö. Det är en bra sporre att veta att jag redan är anmäld.

Ännu en motiverande faktor är att börja sammanställa varje veckas träning här på
bloggen. Just nu siktar jag in mig på ca 6 timmars träning per vecka, förra
veckan (v. 3) var mao ganska lyckad.

Mån: Spinning 45 min

Tis: 30 min crosstrainer, 32 min styrketräning

Ons: 30 min cykling på trainern

Tor: vila

Fre: 60min cykling utomhus

Lör: 31 min cykling på trainern, 35 min styrketräning

Sön: 32 min backträning (gick nerför och var 3.e gång uppför), 20 min cykel (t.o.r. till backen)

Igår var det 7 veckor sedan Julia föddes, kanske vågar jag börja springa snart??? Bara
tanken på löpning gör att ett leende kommer upp på mina läppar. Just nu tänker
jag kompensera löpningen med lite skidåkning. Idag blev det 45 min på
skidspåret härhemma i Ensta och det var jobbigt. Jag har varken de muskler
eller den kondis som krävs för bra skidåkning. Så jag försökte förtränga att
det gick långsamt och bara njuta av att vara ute och det fungerade! I morgon
lär jag ha träningsvärk   

I söndags genomförde jag mitt första utomhuspass sedan förlossningen.

Promenad uppför Hagatoppen 5 ggr. Jag promenerade både uppför
och nerför men ändå blev det fruktansvärt jobbigt. Jag har glömt hur jobbigt
det kan vara att träna och inte blir det bättre av att jag är i dålig form. Under
träningen började jag tvivla på att jag har viljan att komma
tillbaka, är det värt allt slit? Efter träningen tänkte jag inte så längre utan
då tänkte jag mer ”nästa gång ska det inte vara lika jobbigt”. Igår hade jag
rejäl träningsvärk i framsida lår, det var riktigt länge sedan jag hade
träningsvärk i benen. Träningen under graviditeten handlade om att inte ta i så då fick
jag i stort sett aldrig träningsvärk.

Vi får väl se när nästa träningstillfälle utomhus blir av.... Julia har överraskat
oss hela sista veckan med att faktiskt sova riktigt bra på nätterna. Priset är
dock att hon är vaken mer på dagarna. Idag t.ex har hon varit väldigt gnällig
hela dagen och somnade in först när jag var ute med barnvagnen på
eftermiddagen. Nu sover hon på soffan och skulle egentligen ha tränat men det
är svårt att motivera sig till träning när jag kan bli avbruten innan jag ens
har hunnit byta om. Nu är planen att träna ett pass när Markus kommer hem
istället. Visserligen blir han sen ikväll men Julia somnar ju ändå inte förrän
tidigast kl 23 så jag borde hinna med det!

Årets första träningspass blev lite intervaller på crosstrainern i dryga 30 min. Att passet
blev så ”långt” som 30min innebär att det först nu börjar kännas som riktig
träning, härligt! Har ingen aning om hur orken egentligen ligger till men jag
blev trött vilket är bra. Enligt mitt ”träniningsschema” är det styrketräning
och crosstrainern som gäller en vecka till innan det även är dags för cykling.
Kanske testar jag lite cykling redan innan dess då jag knappt har ont längre 

Löpning däremot är något jag verkligen längtar till men jag ska försöka vänta

minst tre veckor till. Så förhoppningsvis vill inte syrran ha tillbaka crosstrainern ännu =

ct får bli substitutet för löpningen.

I övrigt flyger dagarna förbi. Julia blev tre veckor i torsdags och nu börjar hon
verkligen kunna fästa blicken och börjar ”vara med” lite mera. Sista veckan har
vi bara fokuserat på mat då lillstumpan gått ned i vikt och tydligen inte fått
i sig tillräckligt. Svårt att veta vid amning hur mycket eller lite Julia får i
sig. Nästa vecka jobbar Markus tre dagar och veckan därpå börjar han jobba 5
dagar i veckan igen. Mao kommer jag få ta hand om Julia helt själv vilket
kommer bli något nytt att vänja sig vid. Men jag tror det kommer gå alldeles
utmärkt det enda som oroar är hur jag ska hinna/orka med träningen....

Här om dagen fick jag dock världens bästa tips av Nillan. När Julia är som mest skrikig är
det djupa knäböj med henne i famnen som är det enda som hjälper. Ganska
påfrestande efter ett tag kan jag lova. Nillans tips var att sitta och
småstudsa på pilatesbollen istället och det fungerar hur bra som helst. Mycket
mindre jobbigt och dessutom kan vi titta på TV samtidigt!

Idag försökte jag mig på lite backträning. Jag satte på mig träningskläder och gav mig iväg
med barnvagnen och en skrikande Julia (som dock tystande så fort barnvagnen
började rulla). Efter ca 10 min så såg jag en lämplig backe där jag blev kvar i
ca 20 min. Backen tog ca en minut att gå uppför i raskt tempo så jag upprepade
den 10ggr. Jag blev riktigt trött och flåsig av ansträngningen, det säger väl
det mesta om min fysiska status just nu.... Jag har mao en väldigt lång väg
tillbaka att kunna tävla multisport 2012.

Här om dagen blev jag också påmind om andra tävlingsmål 2012. Det kom ett brev från
Lidingöloppet med lite reflexer och då kom jag på att jag faktiskt anmält mig
till Lidingöloppet i september. Det känns långt borta just nu men o andra sidan
har det bara gått 2,5 vecka efter förlossningen så jag borde nog vara i dålig
form fortfarande.

Men min smärta som jag har när jag står/går börjar verkligen bli bättre och bättre så
jag tror att snart kan jag testa crosstrainern och kanske testa att cykla lite.
Vädret ute är ju också som gjort för att träna, sol och plusgrader   

I måndags kändes livet riktigt bra. Jag hade energi, kände mig pigg och genomförde mitt
första träningspass! Styrketräning för armar axlar, lite bål +
rörlighetsträning blev det i 25 min. En start iallafall. Dessutom är det ett
träningspass som genomfördes långt innan min planering. Ja, de sista veckorna
på graviditeten var jag ju tvungen att göra ett ”kom igång träningsschema”. Enligt
schemat ska jag börja med styrketräningen 3 veckor efter förlossning och då
bara i 15 min, nu blev det 25 min 1,5 vecka efter förlossningen   

Men den härliga energin försvann under tisdagsnatten. Julia höll mig vaken från kl 19
på kvällen till kl 05 på morgonen. Hur orkar hon? Nästkommande två nätter var
nästan likadana och jag har befunnit mig ett zombieliknande dimma på dagarna.
Men i natt har vi sovit massor! Så nu sprudlar energin på nytt men eftersom jag
tränade styrka igår igen så ska jag vila idag så överskottsenergin får jag göra
av på något annat istället.

I natt sprang jag som aldrig förr. Det var meningen att det skulle vara en testjogg på
ca 2km men jag sprang hela 5 km, det gick fort och det kändes bra och det var
smärtfritt! Just det sista var ju lite konstigt eftersom jag fortfarande inte
kan gå utan smärta, bara att stå upp en stund gör ju ont. Sedan vaknade jag upp
ur min dröm och allt var som vanligt igen.

Men utöver den konstiga odefinerbara smärtan jag har så fort jag står upp så börjar jag känna igen mig
själv. Jag har mer energi igen och jag har redan gått ned 9,5 kg av mina 15
extra kilon under graviditeten! Bara 5,5 kg kvar till vanlig vikt    Ett bra scenario är
att ha tillbaka min gamla vikt lagom tills det är dags att börja jogga/springa
och det dröjer många veckor än. Men jag hoppas verkligen att jag kan börja
promenera snart, det är ju inte ens speciellt kallt ute!

Idag fyller Julia en vecka. Det känns som om hon varit en del av familjen betydligt längre
än så. I natt hade vi en ganska bra natt. Vi gick och la oss kl 22 och gick upp
kl 9. Däremellan lyckades vi få ihop 2+2+4 timmars sömn, inte illa! En
annan dröm i natt var att jag hade Julia i knät i bilen samtidigt som vi körde
av vägen. Jag höll henne så hårt jag kunde men hon åkte såklart iväg från min
famn och då vaknade jag tack och lov. Precis som i drömmen låg hon i min famn när

jag vaknade då jag hade somnat medan jag satt och vaggade henne till sömns. Och jag hade
lyckats, Julia sov så jag kunde lägga ner henne och fortsätta sova liggandes
istället.